Hur jag fick min vävstol

Hur jag fick min vävstol.

Berättelser om hur du fick din vävstol.

Maila in till margareta@ovelius och berätta om hur du fick tag i din vävstol Skicka gärna med en bild också.

Gunillas vävstol

För några år sedan arbetade jag på en korttidsavdelning på ett äldreboende.
Där bodde då en kvinna som beslutade att hon skulle flytta in permanent och sälja sitt hus.
Jag hade då ingen aning om att hon hade en vävstol därhemma!
En annons kom ut på kommunens köposälj....       
      Vävstol Bortskänkes!!!
En arbetskamrat tipsade mej om detta och vem den tillhörde!
Fick pratat med kvinnan att jag var intresserad och gärna ville ha den!
Hennes dotter ringde efter några veckor och sa att jag skulle hämta vävstolen på grannön för att mäklaren skulle komma och fotografera inför försäljning av huset!
Då säger jag på skoj att" vävstolen kan väl få stå kvar där så kan min son få köpa huset"!
Oh, tänk så blev det!!
Sonen fick köpa huset men jag tog faktiskt hem min vävstol till mej! Idag har vävstolen fått både  kontramarsch o "småsyskon" Jag trampar på o är så lycklig för min Öxabäck o de andra något mindre vävstolarna som jag tagit hand om!! 

m.v.h. Gunilla Börjesson

Margaretas vävstol

bild ur Ulla Cyrus "Handbok i Vävning tredje upplagan 1955

När jag var ca 12 år började jag väva på somrarna hos en snäll väverska. Det resulterade med att jag efter ett par år ville ha en vävstol. Den skolan, som min mamma jobbade på, hade haft vävutbildningar i flera omgångar. Mamma pratade med skolledningen och vi fick gå upp på skolans stora vind. Där låg en hög med bruna, äldre vävstolar och en hög med nyare lite ljusbrunare vävstolar.

Nja, en gammal ville jag ju ha. Så mamma och jag började att sortera och montera alla delarna ur högen. Det blev ca 10 vävstolar. Slutligen bestämde vi oss för en. Den hade en garnbom som låg lös och dess diameter var ungefär 30 cm. Det var en stock ! med hål i ena sidan, där man satte i en naturligt växt käpp för att stanna bommen. Den tyckte vi var fin och den hade vi i många år. Den vävde jättefint. Man satt på en planka som man fick svänga benen över för att komma på plats. Detta hände på 60-talet.

I Ulla Cyrus "Handbok i Vävning" från 1955 hittade jag den här bilden. Det är samma typ av  vävstol. Ser ni pinnen att dra fram bommen med? Den tjocka garnbommen syns inte så väl. Men jag hade då inget bergepp på vad mångskaftade vävar var för något. Så jag hade inte vävstolen så fullriggad som den här lilla damen.

m.v.h. Margareta Ovelius

Dela den här sidan